Hundens kommunikation, hundens signaler

Kommunikation är från början ett latinskt ord som betyder ungefär gemensam, ömsesidigt utbyte, meddelande, få ta del av. Att ha förmåga att förmedla sig är otroligt viktigt för hundens överlevnad. Till och med små nyfödda valpar meddelar sig till mamma genom signaler – för mat, värme, oro, olust, välbehag osv.

För hundens del är det en omöjlighet att lära sig förstå mer än enskilda ord och betydelsen av densamma i vårat talade ordspråk. Tyngdpunkten av förståelsen från hundens sida ligger i att vi, omedvetet använder oss av ett signalsändande kroppsspråk som hunden tolkar.

Det ligger alltså på vårt ansvar, som ägare att lära oss tolka hundens kommunikations förmedling – hundens signaler.

Vad är en signal?
Så fort hundar möter andra individer börjar de kommunicera genom att sända ut olika sorters signaler. En signal kan enkelt förklaras som en retning från en individ som påverkar beteendet hos en annan individ.

Huvudets rörelser, öronens hållning och rörelser, svansföring, läten, urinerande m.m. är alla exempel på olika sorters signaler.

Signalerna är djurens språk - deras kommunikationssätt och väg till socialisering med omgivningen. Språket är bl.a. beroende av vad sändaren kan sända ut och vad mottagaren
kan ta emot och, självklart hur de uppfattas och tolkas.

Den perfekta sändaren
Olika raser har olika svårt att läsa av varandra. En pinscher kan t.ex. ha
svårt att läsa av en mops, briard eller en boxers utskickade signaler - svart
hoptryckt ansikte, lång svart päls oms döljer, knorr på svans osv. Den perfekta sändaren bör se ut som hundens anfader vargen: vita kinder, svarta läppar, markerade teckningar i ansiktet, buskig svans med markerad "tipp", stående öron osv. Alla avsteg från den urtypen försvårar kommunikationen – och därmed tolkningen av signalerna.

Hundar har emellertid en stor social inlärningsförmåga, vilket bl.a. innebär att de kan lära sig vad de skall titta efter hos t.ex. en boxer, mops, puli eller bulldogg. Ju flera olika raser hunden får träffa under sin uppväxttid, ju lättare får den att avläsa andra rasers signaler.

Visuella signaler
De visuella signalerna är de som hunden uppfattar med synen, dvs. blotta ögat.
Ofta har vi människor svårt att tolka rätt eftersom hunden är så otroligt snabb i
sina skiftningar, men med träning kan vi i alla fall förbättra vår förmåga.

Är du intresserad att lära mera om just din hunds signaler, kan du börja med att
noggrant studera den vid möte med andra hundar. Titta på svans, öron, gång
osv. Den dominanta, självsäkra hundens stela gång, höga svansföring och framåtriktade öron är ganska lätt att känna igen. Även den underlägsnes mer hopkrupna kroppshållning, låga svans och bakåt lagda öron. De många stadierna mellan dessa två är svårare att uppfatta och, som sagt innan vi hinner ofta inte avläsa dem.

Akustiska signaler
Alla hundar låter olika, men språket är detsamma. Ett smalt huvud ger ett gällare skall än ett stort och tungt. Hunden har ett ganska begränsat antal läten: gnäll, skrik, skall, morr, yl, gäsp, stön, suck och några till. På grund av de många övergångarna mellan de olika lätes typerna blir repertoaren hos den enskilda hunden ändå ganska stor.

Kemiska signaler
Urinerandet har en viktig social funktion. Urin och avföring fungerar som meddelanden djur emellan. Hanhunden markerar med sin urin reviret.
Går man samma runda varje dag med sin hund, upptäcker man snart att hunden gärna urinerar på samma ställen varje dag. Det ger den en sorts "hemkänsla".
Man har kunnat konstatera att dessa meddelanden sannolikt innehåller: individualitet, kön (hane - tik), könsmognad, löpning (tiken doftar olika under olika stadier av löpet).
Mottagaren av dessa signaler reagerar olika beroende på vilket meddelande
som lämnats. T.ex. kan en hund vilja gå åt andra hållet om det var någon där innan som
han är rädd för. När två hundar möts luktar de noga av varandra, allt från ansiktet, mungipor,
analöppning, könsorgan. Hundens kropp utsöndrar dofter som är viktiga för
kommunikationen. Vad tömning av analsäckarna har för meddelande har ännu
inte helt blivit klarlagt, men man tror att det är en signal för fara/rädsla hunden markerar att "här hände något otäckt".

Taktila signaler
Slutligen har vi kommit till de taktila signalerna. Säkert har din hund någon gång kommit och lagt nosen i ditt knä eller krupit upp hos dig i soffan och med ögonen bett om att få bli kliad, omklappad och ompysslad. De taktila signalerna är viktiga för kontakten mellan flockkompisar. Hit hör också "pussar", "nagga på varandra", lägga tassen på kompisen" osv.

Studera din hund
Om man lägger samman alla dessa signaler som vi nu endast kortfattat gått igenom, upptäcker man vilket enormt stort språk hunden faktiskt har. Det är en härlig erfarenhet att äga hund och fascinerande att studera dess språk, dess signaler. Genom att studera din hund lär du dig mycket. Utbytet er emellan blir större om du så endast lär dig några få signaler.

Vi kan få ett rikare språk och en större förståelse för vår hund bara genom att studera dess signaler. Hundar döljer egentligen aldrig sina känslor och är riktiga pratkvarnar och när du lär dig tyda dem kommer du bli förvånade över hur väl de talar!