På Per-Erik Sundgrens site Genetica kan man läsa;

• Det bara genom överanvändning av enskilda avelsdjur som en genetisk defekt kan få betydande spridning i en djurstam.
Matadoravel måste undvikas till varje pris, ingen hund är så fin att den behöver överanvändas, det finns andra djur som är lika bra men som inte gått i avel.

När man idag tittar på en hund för avel i sin egen kennel och tittat på en hane använd av kollegor, högt meriterad och ofta visad i utställningsringen gynnar man rasen och sin egna framtida avel genom att istället använda den mindre använda kullbrodern.

Där finns samma möjligheter för genuppsättningen du är ute efter och det ligger samma linjer bakom.
Istället för att lägga ner omfattande kostnader och arbete på att kontrollera enskilda (ibland osynliga, omärkbara) defekter förekommande i låg frekvens hos rasen – är det effektivare arbete för rasen att begränsa möjligheterna för spridning av alla, både kända och ännu okända defektgener, genom att ej överanvända enskilda avelsdjur.

Man bör inte rikta in sig på att undvika enskilda problem utan försöka se till så att problemen i sig inte uppstår. Med en stor variation så får vi ett minskat antal sjuka djur och stor genbas att ösa ur, med låg variation så får vi många sjuka djur – sett på lång sikt.

• Förlust av ärftlig variation går relativ långsamt i populationer som inte är dramatiskt små, under 50 individer i effektiv population. Det tar därför åtskilliga årtionden innan de negativa effekterna av förluster i ärftlig variation slår igenom i ökande defektproblem och sviktande djurhälsa.

Vår ras är liten, ser man till statistiken i Tyskland för 2009 och 2010 så var den röd markerad – dvs i riskzon. Att då begränsa den "tillåtna avelsbasen" till ett fåtal individer - genom våra allt för höga krav på bl a meritering är en direkt väg till genförlust.

• Missriktade avelsmål är den första av orsakerna till de ökande ärftliga problemen i många hundraser.

• Vill man i ett planerat avelsarbete försäkra sig om att hålla en djurstam frisk krävs att antalet avelsdjur i varje generation inte sjunker ned under kritiska nivåer. Annars blir djuren snabbt med nödvändighet nära släkt med varandra och inavel framtvingas även om man försöker undvika den.

Det är viktigt att vi ser till att den genetiska variationen inte minskar ytterligare i vår ras. Hanar som användas ofta och med kort tid mellan parningarna – ibland med väldigt nära besläktade tikar - kan påverka hela generationer av pinschern framöver. Vi ser kullar som, stamtavlemässigt är så gott som syskon och där med inte ökar gentiska variationen mer än med antal invider.

Det kan leda till snabba förändringar och orsaka oreparabla skador på populationen.

• Så länge föräldrarna inte är nära släkt är risken mycket liten att båda föräldrarna bär exakt samma skadade arvsanlag. Risken att avkomman skall få skadade gener dubblerade i anlagsparen är då liten (….) Inom husdjursavel, och numera främst inom sällskapsdjursaveln, bryter man ofta systematiskt ned det skydd som det dubblerade gensystemet normalt ger. Genom att para nära släktingar blir viss gendubblering helt enkelt oundviklig. Det är den huvudsakliga orsaken bakom de genetiska problem som i dag är vanliga i många hundraser.

Utbredningen av ärftliga defekter och sjukdomar inom hundaveln är således helt och hållet ett problem skapat på grund bristande insikter om hur skyddet mot ärftliga skador är konstruerat hos alla djur.

• Utan en grundläggande avelsplanering som tar till vara de skyddsmekanismer mot gendubblering som naturen har skapat genom årmiljonerna är varje försök till att med genetiska hälsoprogram bekämpa enskilda gener både meningslöst och oerhört kostsamt.

Genom gemensamma större avelsmål, som inte riktar sig på enskilda problem. Avelsmål där alla arbetar mot och inte emot den genetiska variationen. Genom avelsmål som försöker vissa på vikten av hela populationen och dess fortlevnad – inte den enskilda individen här och nu, den enskilda kullen just denna sommar – kommer rasen stärkas och breddas i sin styrka.

Genom sunda, verklighetsförankrade och långsiktiga avelsmål så får vi goda möjligheter för rasen i framtiden